Vägen fram till operationen!

Igår skrev jag om min lungoperation på Karolinska sjukhuset i Stockholm som blev en väldigt komplicerad operation.

Idag tänker jag berätta lite om vägen fram till operationen.

Jag föddes ju med en obotlig och kronisk sjukdom som innebär att mina blod- och lymfkärl är missbildade. Med denna sjukdom så har man en stor risk att få blodproppar och just detta drabbades jag av. I april 2008 konstaterades det att jag hade en blodpropp i lungan. Jag fick enorma andningsbesvär och åkte in till akuten på Centralsjukhuset i Kristianstad där jag fick reda på att jag hade denna propp i lungan. Det sattes in blodförtunnande medicin som jag medicinerade med i ca 6 månader innan denna medicin sattes ut.

När jag slutade med den blodförtunnande medicinen fick jag problem med andningen igen. Några dagar innan jul 2009 åkte jag in akut med ambulans till Blekingesjukhuset i Karlshamn och blev inlagd men tyvärr så träffade jag en läkare som inte tog mig på allvar utan han tyckte att mina andningsbesvär berodde på min övervikt och att jag tänkte för mycket på andningen. Jag blev utskriven på julafton 2009 och mina andningsbesvär fortsatte. Jag blev sämre och sämre så i påskhelgen 2010 fick jag åka in akut med ambulans igen och då hade jag väldigt svårt att andas. När jag kom in till sjukhuset gjordes det en lungröntgen och då konstaterades det att jag hade en blodpropp i lungan igen och blodförtunnande medicin sattes åter in. Jag låg sedan inlagd i över en månad och fick träffa den läkare som jag fortfarande har som kontakt på Thorax på Blekingesjukhuset i Karlshamn. Det var tack vare honom som jag fick en remiss till Thorax på Universitetssjukhuset i Lund och jag fick rätt diagnos. Det konstaterades då att jag hade/har kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension. (CTEPH). Pulmonell hypertension betyder högt blodtryck i lungornas pulsådror. Sjukdomen gör att blodets passage i lungpulsådrorna försämras, vilket påverkar hjärtats och lungornas funktion. Risken för att utveckla CTEPH har uppskattats till mellan 1 och 3 procent efter en akut lungemboli.

Jag fick speciella mediciner insatta mot den här sjukdomen men tyvärr så försämrades jag mer och mer så lungoperationen som jag genomgick på Karolinska sjukhuset 2011 var den bästa behandlingen för mig. Jag fick träffa en läkare dagen innan operationen som talade om riskerna med den här stora lungoperationen och jag fick själv bestämma om jag ville åka hem eller opereras. Jag frågade då läkaren om jag hade något val egentligen och det hade jag ju inte om jag ville bli någorlunda frisk.

           

Min läkare på Universitetssjukhuset i Lund.