Läkarbesök m.m

God morgon kära läsare!

Så var man uppe tidigt idag med och ganska pigg faktiskt.

Igår när Tony kom hem från arbetet så körde vi direkt in till stan för att kolla lite på Dollarstore. Där gick vi runt lite grann och handlade en del. Dollarstore har ju egentligen en massa varor men det är ju så mycket skräp enligt mig. Skall jag köpa textilier eller prydnadssaker till hemmet handlar jag ju hellre på IKEA som håller en helt annan standard. Vi handlade i alla fall lite småsaker på Dollarstore och därefter körde vi ner till ICA för att handla lite där innan det var dags för oss att köra upp till Vårdcentralen. Min “gamla” husläkare har slutat så jag fick träffa en ny läkare som kollade lite angående min dåliga hörsel. Han tittade i öronen och jag fick beskedet att jag skulle “tryckutjämna” 2 ggr/dag i 14 dagar och kolla hur det är efter det. Är det inte bättre efter dessa 14 dagar så blir det troligtvis en remiss till Öronmottagningen på Blekingesjukhuset i Karlshamn för ytterligare kontroll. Han kollade också min högerfot där jag har gikten och jag berättade att jag hade slutat använda giktmedicinen som jag fått utskriven. Han tyckte att jag skulle prova igen med samma medicin men med en lägre dos för att se hur jag reagerar på det. Skulle det bli värre med smärtorna så får dom eventuellt ta ett prov på ledvätskan för att kolla så att det verkligen är gikt och först då kan man utesluta andra sjukdomar. Jag skulle försöka undvika att ta den inflammationshämmande medicinen men igår kväll när vi kom hem så hade jag skitont i vänsterfoten och uppe i låret vid mina kärlförändringar så jag var tvungen att ta en av dessa tabletter. Idag när jag vaknade kändes det i alla fall lite bättre men jag känner att jag får ta det lite lugnt. 

Solen skiner och det redan varmt så det verkar ju bli en fin septemberdag idag också. Jag skall snart äta lite frukost, sedan har jag lite som jag behöver fixa här inne och när jag är klar med detta skall jag ta mig ut för att njuta lite av det fina höstvädret.

Dagens citat!
Det är få som har dött av att ha kämpat vidare,
många fler av att ha gett upp!

Önskar alla läsare en jättefin dag!

 

Denna dag blev inte som jag hade tänkt mig…

Idag har jag tyvärr en riktig skitdag med värk från helvetet. Visserligen har jag ju smärtor varje dag, men så här illa som det är idag har det inte varit på länge. Jag vaknade tidigt och min tanke var att jag skulle fixat lite här hemma så vi kunde haft en riktig myskväll denna fredag, men jag får se hur det blir med det. Foten är jättesvullen och det värker så jag knappt kan gå men jag tog mig i alla fall upp och fixade lite frukost till mig. Efter frukosten satt jag med mitt kaffe och tittade på de senaste avsnitten av “Unga mammor”. Nu måste jag lägga mig med benet och foten i höjdläge, det går inte att sitta längre eftersom det då svullnar ännu mer. Jag får ligga och kolla på lite fler TV-program som jag har missat i veckan. Det där med att gå och lägga sig på dagen är verkligen inte något jag gillar. Jag tycker att jag mår bäst när jag kan vara igång med diverse sysslor och sedan bara vila lite emellan, men idag får det bli sängläge i alla fall.


 

Önskar alla läsare en jättefin fredag!

Ta väl hand om Er och Varandra!
 

Jag blev intervjuad om mina sjukdomar och mina smärtor…

Idag blir det ett lite annorlunda blogginlägg. Jag tänkte skriva lite om en intervju för en tidningsartikel. Förra året blev jag kontaktad av en journalist från en lokal tidning som heter Blekingeposten.

Detta är framsidan av tidningen och där står det följande:

Optimist trots den svåra smärtan.

Det ena dystra beskedet efter det andra. Gunilla Hansen från Olofström har kämpat mot ovanliga sjukdomar som Klippel-Trenaunays syndrom och CTEPH sedan barndomen och lever med ständig smärta. Men hon har ändå en ljus syn på livet.

Här följer artikeln från tidningen:

Gunilla Hansen från Olofström, har kämpat mot svåra och ovanliga sjukdomar i hela sitt liv. Trots att hon aldrig är smärtfri är hon optimistisk inför framtiden.

Gunilla, som idag bor i Sölvesborg, är uppvuxen i Gillesnäs i Olofström. Redan när hon föddes såg läkarna att det var något som inte stämde, hon hade stora röda smultronmärken runt vänstra knäskålen.

När hon var i tvåårsåldern skickades hon till Malmös lasarett för att operera bort kärlmissbildningarna som visade sig vara Klippel-Trenaunays syndrom, en mycket ovanlig sjukdom.
- Sjukdomen kan vara av lindrig art eller svårare och jag fick den svåraste som sitter i de djupa venerna. Det blev lite bättre efter operationerna som jag fick göra om vartannat år, men jag har alltid haft kroniska smärtor i ben och fot säger Gunilla när hon sitter vid köksbordet i Ebbalycke i Sölvesborg med en liten dosa i händerna för att mäta syrehalten i blodet.

Propp i lungan.

I tonåren fick hon mer problem med sitt ben. Kärlen inflammerades och benet och foten svullnade. Efter nian sökte Gunilla jobb, men eftersom hon imte kunde ta vad som helst, så gick hon en kontorsutbildning på AMU i Ronneby. Där träffade hon sin blivande make Tony. De förlovade sig och fick två barn. Graviditeterna gjorde Gunilla sämre och redan sex månader efter att dottern var född fick hon opereras igen. Hon kämpade på med jobb och barn och fick ta starka värktabletter men blev till sist sjukpensionär.

År 2008 fick hon en propp i lungan och kunde knappt andas. Hon fick blodförtunnande medicin under sex månader, men när medicinen togs bort fick hon återigen stora problem med sin andning. På lasarettet hittade man inga nya proppar, men året därpå, strax innan jul blev hon så dålig att hon blev inlagd.
- Tyvärr träffade jag en dålig läkare som sa att jag vägde för mycket och att jag skulle sluta att tänka så mycket på andningen. Då skulle allt bli bra så han skickade hem mig igen.

Inget val.

I februari 2009 togs ultraljud på hjärta och lungor, där man såg att det var för högt tryck i lungkretsloppet. Påsken 2010 fick hon åter tas in på lasarettet. Hon fick en bra läkare som upptäckte en ny propp i lungan och hon sattes återigen på blodförtunnane medicin. Men en dag ringde läkaren och frågade henne hur hon mådde efersom trycket bara ökade hela tiden. Hon skickades till Lund där man konstaterade att hon också led av CTEPH – kronisk lungemboli som orsakas av proppar.
- Min medicin kostade 26 000 kronor, men som tur gick det på högkostnadsskyddet. Jag fick också Viagra som faktiskt är en hjärtmedicin och fick lite lättare att andas, men trycket fortsatte ändå att öka, säger Gunilla.

2011 blev hon erbjuden en lungoperation på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Läkaren informerade henne noga innan om att det var en mycket riskfylld operation. Hon kunde få en stroke, njurarna kunde lägga av, hon kunde dö på operationsbordet.
- Vad har jag för val, frågade jag, för jag kände att gjorde jag inte operationen skulle jag dö säger Gunilla.

Kyldes ner.

Gunilla blev nersövd och hennes kropp kyldes ner. Detta för att hjärnan ska klara sig utan syre. När operationen var klar kunde man inte väcka henna för hjärtat rusade, så man fick låta henne sova.
- Jag drömde konstiga drömmar, säger Gunilla som låg nersövd i flera veckor.
Det gick inte att väcka henne förrän efter tredje försöket. Hon fick dialys eftersom njurarna lagt av. Hon kunde inte röra sig i början och inte heller tala efter en trakeotomi i halsen. Men njurarna kom igång och efter ett tag flyttades hon med sjukhusflyg till Blekingesjukhusen.

När sonen fick se henne första gången efter operationen svimmade han eftersom han trodde att hon nu skulle vara som vanligt igen. Efter fyra månader återvände Gunilla till livet och fick på nytt lära sig att gå. Efter en tid upptäckte man att hon hade ytterligare en sjukdom, May-Thurner syndrom, vilken gör att hon har ett stopp vid naveln där blodet inte kan komma förbi, utan måste ta en omväg via äggstockar och njurar.

En dag sa läkarna att de inte kunde göra mer för henne. Men Gunilla gav sig inte utan lyckades hitta en läkare via en Facebookgrupp som genom en ny operation kunde underlätta för Gunilla. En operation hon måste göra då och då.
- Men jag är ändå hoppfull och har alltid varit positiv. Jag vill med min berättelse få andra att få upp ögonen för dessa sjukdomar. Jag har också haft ett fantastiskt stöd i min make Tony, säger Gunilla och tittar på Tony.

Klippel-Trenaunays syndrom.

* Klippel-Trenaunays syndrom är en medfödd sjukdom som kännetecknas av hudförändringar i form av så kallade portvinsfläckar, kärlmissbildningar i blod och eller lymfkärlssystemet samt skelettförändringar och förstorade mjukdelar.

* Syndromet beskrevs första gången år 1900 av de franska neurologerna Maurice Klippel och Paul Trenaunay.

* Idag går det inte att bota Klippel-Trenaunays syndrom.

Länk till Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser:
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/klippel-trenaunayssyndrom
Länk till Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser:
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/pulmonellarteriellhypertension

Egentid idag…

God förmiddag kära läsare!


Har det regnat nåt hos Er? Igår var det lovat regn här, men jag har inte märkt av att det regnat nåt hos oss. Det hade behövts regn, det är ju supertorrt överallt och vår gräsmatta är mer gul än grön

Idag blir det egentid för mig igen, det skall faktiskt bli skönt Förra veckan blev det inte mycket egentid.  Alva var här måndag till onsdag, på onsdagen var Tony ledig och då hade vi besök av min syster och hennes man, på torsdagen var Anette, Alva och jag iväg på sjukhuset m.m. Ja, egentligen var det bara på fredagen som jag var hemma själv här. I lördags sov Alva över här och igår hämtade Christer henne när han körde hem från arbete ute vid Sweden Rock-området. Jag tycker faktiskt att det är ganska skönt att vara själv numera, jag tror att det har mycket med mina smärtor att göra eftersom det är lugnast för mig när jag kan lägga upp dagen helt enligt mina egna önskemål, visst är det roligt med sällskap ibland också, men jag tycker bättre om att vara själv nu än vad jag tyckte när jag var yngre.

Nu på morgonen så har jag tittat lite på Nyhetsmorgon och nu har jag ätit min frukost, så nu är det dags att starta dagen på riktigt. Idag har jag inte så många planer för dagen, men jag skall plocka undan lite här inne, sen går jag eventuellt ut och sätter mig i solen lite idag också, jag behöver också kolla över mina uteblommor och vattna en del av dessa. Vi sådde lite fröer i helgen och dessa måste ju hållas fuktiga, fröerna vi sådde var av Ringblommor, Slingerkrasse och Gräslök och sedan hade jag en del gamla fröer som jag tog förra året av mina Tagetes. Jag får se om det blir något av dessa, kan ju hoppas det blir några blommor i alla fall, men det gäller att vattna mycket nu när det är så torrt.

  ⋱ ⋮ ⋰
⋯ ◯ ⋯ Take time to enjoy the small *´¯`.¸¸.☆
  ⋰ ⋮ ⋱ blessings in life.*´¯`.¸¸.☆

✿¸.•*¨`*•..✿✿¸.•*¨`*•..✿ ✿¸.•*¨`*•..¸✿ ✿¸.•*¨`*•..¸✿ ✿¸.• ╬♥═╬╬═♥=╬╬═♥╬╬═♥╬╬═♥=╬╬♥═╬♥╬╬═♥╬╬═♥=╬╬♥
░░░░░░░░░░░░░ ░░░░░░░░░░░░ ░░░░░░░░░░░░

Önskar alla läsare en jättefin måndag!

Full fart den här veckan…

Anette kom hit och lämnade Alva här i måndags. Hon har sedan sovit över här tills igår då Anette och Christer kom hit för att hämta henne. Igår kom min syster Britt-Marie och hennes man Sven hit vid middagstid eftersom Tony skulle fixa lite med Svens bil. Britt-Marie hade gjort en jättegod “viltgryta” som vi åt till middag.

Idag har Anette och Alva skjutsat mig till Blekingesjukhuset i Karlshamn. Jag hade en tid på Ortopedtekniska avdelningen där jag har kollat på vilka sandaler jag ska ha och jag hittade ett par som var ganska hyfsade. Det är ett litet problem att jag får ha minsta storleken men ändå blir dom lite för långa för mina fötter (jag når inte riktigt fram med tårna), och den ena foten är ju lite kortare än den andra så jag tycker egentligen inte att dom blir riktigt snygga, men några sommarskor måste jag ju ha. Tyvärr så kan jag inte köpa några sandaler i affärer som passar mina fötter, remmarna måste förlängas och sedan skall ju den ena ha en förhöjning också eftersom mitt ena ben är längre än det andra. Jag var också på laboratoriet på Blekingesjukhuset och tog blodproverna som skall skickas till Hjärtmottagningen vid Universitetssjukhuset i Lund.

När vi var klara på sjukhuset var vi inom på Lidl där jag handlade en hel del kläder. En del passade bra och var snygga men en del har jag redan lämnat tillbaka. Vi var också inom på McDonalds. Alva fick ett Happy Meal med Chicken Nuggets, Anette och jag åt varsin hamburgare innan vi körde hem hit. Anette hjälpte mig in med mina varor innan hon och Alva körde hemåt.

Ikväll har Tony och jag varit i Kristianstad och handlat lite. Vi var inom på Erikshjälpen där jag hittade en jättefin väska med nitar och därefter var vi på Lidl där jag lämnade tillbaka de kläder som jag handlat tidigare idag och som jag inte ville behålla. Det blev lite andra inköp gjorda också innan vi körde hem igen.

Nu dricker jag lite kaffe och bara tar det lugnt. Jag har precis lagt upp benet i höjdläge eftersom det var väldigt svullet och det värker efter allt gående och sittande idag.

Önskar alla läsare en jättefin kväll! 

 

Alltså vad trött jag är på detta…

Just nu är jag verkligen så trött på detta med min jävla värk som blir så mycket värre i värmen. Det är många som tycker att värmen är jobbig, men hade det inte varit för värken så kunde jag i alla fall varit ute. Idag gick jag ut och satte mig en liten stund, men efter det så hade mitt ben (ja, alltså uppe från låret ner till foten) svullnat nåt enormt så det kändes som att skinnet inte räckte till och jag fick inte på skon på vänster fot (det är ju i vänstersidan) som jag har den medfödda sjukdomen (Klippel Trenaunay Syndrome). Det har varit jobbigt förr också men just nu går det faktiskt inte att beskriva hur jäkla ont det gör. Efter att jag suttit en liten stund ute så var det bara sängläge som gällde. När jag lägger upp benet så avtar ju svullnaden lite, men även nu på kvällen så var foten så svullen och skorna passade fortfarande inte och det känns som att skinnet inte räcker till över svullnaden uppe i låret. Jag vill ju verkligen inte gnälla eller få sympatier när jag skriver här på bloggen eller lägger upp bilder m.m på Facebook och andra sociala medier, jag vill bara att folk skall förstå hur jävlig den här sjukdomen är och att folk får upp ögonen för sällsynta diagnoser. Många sjukdomar (även om dom är allvarliga) vet ju folk en del om i alla fall, men den här medfödda sjukdomen som jag har känner ju inte många till, det är ju t.o.m så att de flesta läkare jag träffar inte har en aning om vad det är för något och då är det många gånger svårt att få rätt vård när jag söker för besvären. Just nu har jag så jäkla ont och många frågar naturligtvis om jag inte har smärtstillande medicin att ta, å visst har jag det, men när det är som värst så hjälper inte dessa mediciner heller utan jag får försöka uthärda en dag i sänder. 

Ikväll skall jag i alla fall försöka glömma de värsta smärtorna under några timmar när jag skall titta på fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark som spelas på Friends Arena. Fotboll är något jag verkligen gillar och jag tror ju att det är så att när man inte mår bra får man försöka ägna sig åt något man verkligen tycker om och försöka trigga igång endorfinerna för att få må så bra som möjligt.

Önskar alla läsare en
fantastisk lördagskväll!