Idag blev det en tidig morgon då jag gick upp och fixade till mig. Jag hann också ta en kopp kaffe innan Tony och jag begav oss iväg till kardiologmottagningen på Blekingesjukhuset i Karlshamn där jag fick träffa min kardiologläkare. Läkarbesöket avlöpte jättebra och eftersom jag påtalade hur svårstucken jag är så tyckte läkaren att jag skulle sluta med Waran och i stället börja med en annan blodförtunnande medicin som heter; Pradaxa. Med denna medicin slipper jag alla dessa provtagningar som jag haft tidigare vid medicineringen med Waran.
Jag fick ta ett blodprov på laboratoriet för att kolla hur högt PK-värde jag hade. Detta värde får inte vara över 2,0 när jag skall börja med den nya medicinen men jag hämtade i alla fall ut den nya medicinen på sjukhusapoteket innan Tony och jag körde hemåt. Tony var inom på Coop i Karlshamn där han handlade lite frallor så vi kunde ta oss en fika (frukost) när vi kom hem. Vi hade ju kört iväg tidigt idag på morgonen så någon frukost hade vi inte ätit innan. När vi fikat var jag dödstrött och hade ont så jag tänkte vila en liten stund ovanpå sängen (då var klockan ca 13:o0), men jag kunde absolut inte hålla mig vaken utan sov ända fram till att klockan var ca 16:00. Nu får vi ser hur nattsömnen blir. Jag brukar ju aldrig sova på dagarna även om jag är trött men idag behövdes det verkligen. Det har ju varit lite si och så med min nattsömn under en lång tid och någon gång tar ju tröttheten ut sin rätt om man säger så. Under tiden jag sov så hade Tony städat undan en hel del här hemma, så nu blir det fortsatt en slapp kväll i sängen eller i soffan.
När jag väl vaknade körde Tony upp till Kyrkhult där han hämtade en reservdel till Svens bil så nu skall han kunna fortsätta med bilreparationerna i morgon. Han började ju reparera på bilen i helgen men han har sedan inte kunnat fortsätta eftersom det har varit svårt att få tag på just den här reservdelen.
I eftermiddags ringde en av sköterskorna som jag träffat tidigare idag för att tala om hur högt mitt PK-värde var. Det var tyvärr för högt (2,7) för att börja med den nya medicinen idag så fr.om. ikväll skall jag utesluta medicineringen med Waran och fr.o.m på lördag skall jag börja med den nya blodförtunnande medicinen.
Nu har vi ätit middag som Tony fixade så nu är det vila som gäller en stund igen. Lite senare skall jag plocka ihop de grejer som jag skall ha med mig i morgon när jag skall ner till Blekingesjukhuset igen. Jag har ju en tid på Ortopedtekniska avdelningen i morgon då jag skall få fixat några av mina skor samt beställa ett par sandaler.
Jag blir såå ledsen när jag hör vilken jäkla skitsjukdom du är född med, stackare, du som har sådan smärta för jämnan.
SvaraRaderaHärligt att slippa Waran-tabletten.
Jag tror också så, att är man så skrämmande trött så man inte orkar hålla sig vaken, ja då är det nog det enda att sova en stund.
När vi var hemma i Värmland i en veckas tid vid julen, så bodde vi hemma hos min syster och hennes man.
Där vart det ju mycket mer uppesittande än vad jag egentligen orkar med, så ett par dagar var jag tvungen att sova uppepå sängen i cirka 1,5 - 2 timmar.
En dag var jag och syrran på stan, gjorde lite ärende,,, när vi var på Åhlens, så frågar syrran mig om jag är trött,, å det var jag,,, redigt trött också.
Så, jag skulle kunna ha suttit i rullstolen och sovit.
Hem och på sängen igen...
Ha nu en helt underbar torsdag... // Kramen Annelie