Vår, smärtor och hjälpmedel!

Jag har inte så mycket trevligt att skriva om just nu, men tänkte ändå titta in här på bloggen. Det känns inget vidare att skriva “gnälligt” i bloggen men jag vill ju att min blogg skall vara som en dagbok och då får det ju bli så här eftersom det inte händer så mycket positivt i min vardag. Jag älskar ju egentligen våren men kan inte riktigt glädjas som jag brukar göra denna tiden på året. Tycker det mesta är trist just nu på grund av smärtorna och orörligheten. Värken är inte hela världen, den är jag ju så van vid eftersom jag har haft smärtor hela livet. Smärtorna kan jag ju medicinera bort ganska så bra men det känns betydligt värre med orörligheten. Ja, jag känner mig väldigt “låg” just nu.
I måndags kunde jag i alla fall sluta med Fragminsprutorna som jag hållt på att ta i en månad. Jag fick börja med dessa sprutor några dagar före operationen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Efter den planerade operationen (som tyvärr inte gick att genomföra) hade jag problem med blödningar så jag fick vänta några dagar med att inleda Waranmedicineringen. När jag sedan började med att ta Waran igen så skulle jag fortsätta med Fragminsprutorna tills mitt PK-värde kommit upp på rätt nivå. Det har dröjt länge innan värdet var tillräckligt högt för att helt övergå till Waran, men i måndags kunde jag sluta med sprutorna.

Det har blivit en hel del sprutor på en månad eftersom jag har tagit
2 sprutor per dag. Jag tar nämligen 7500 enheter Fragmin x 2/dag.
Jag var uppe ganska tidigt idag och kände inte så mycket av mina smärtor så det kändes positivt så långt. Vid middagstid tog jag en dusch å det kändes också väldigt bra, men sen var det kört. På eftermiddagen kunde jag inte vara uppe längre utan kände att det var bäst att lägga mig så att jag kunde sträcka ut benen ordentligt. Det jobbigaste med att ligga är rastlösheten som infinner sig. Jag kan ibland ta min dator och kolla på en film eller nån TV-serie medan jag ligger till sängs, men just nu kan jag inte koncentrera mig tillräckligt för att titta på nåt sådant. Det är i alla fall tur att jag har min laptop, där jag har lite andra grejer att fixa med, sådant som inte kräver så mycket koncentration. Det är däremot lite besvärligt hur jag skall ligga/sitta med laptopen i sängen. Jag har ju en höj- och sänkbar säng. Jag kan även höja och sänka huvud- och fotända på den här sängen, men problemet är hur jag skall ha datorn.
Ibland har jag haft datorn på en sån här datorkudde men det blir det alldeles för varmt på mina ben, benet med KTS:en svullnar av värmen och värken tilltar. I morgon skall jag försöka få tag på arbetsterapeuten så att jag kan få ett datorbord som hjälpmedel. Jag tror nämligen att det finns nåt bord som liknar de bord man har när man ligger på sjukhus. Jag har ändå tänkt ringa henne om min “arbetsstol” som också behöver fixas till.
Nilla