I dag blev jag uppringd av den läkare som skrev ut mig från Blekingesjukhuset i april, han undrade hur jag mådde, och frånsett min förkylning så mår jag väl inget vidare, eftersom jag inte orkar göra så mycket innan jag blir andfådd, och det kunde han förstå efter vad han sett efter mitt lasarettsbesök i måndags. När vi var på Rockfestivalen så fick vi som jobbade där gå till Mat-tältet för att äta och på vägen dit som kanske är ca 100 meter så var jag tvungen att stanna flera gånger för att hämta andan, tänkte väl att det inte skulle behöva vara så. I måndags var jag kallad till Ultraljud på hjärta/lungor och då kunde han som gjorde ultraljudet se att jag hade ett förhöjt tryck i lungartärerna och det var detta som läkaren ringde mig om idag, efter vårt samtal skulle han sedan konsultera och rådgöra med läkarna på Universitetssjukhuset i Lund, om vad som skall göras i framtiden. Han har sedan ringt mig en gång till för att tala om att det blir ytterligare utredningar i Lund, så nu händer det ju i alla fall något. Troligtvis har jag haft det här höga blodtrycket under ganska lång tid, det har kanske till och med funnits där sedan jag hade blodproppen 2008, eller kanske ännu längre tillbaka. När jag hade haft blodproppen 2008, så medicinerade jag med Waran i 6 månader, efter det gjordes inga kontroller utan jag skulle bara sluta med Waran-medicineringen, nu när jag skrevs ut i april i år, så säjer läkaren att jag kan ha haft mindre blodproppar sedan 2008. Jag mådde jättebra under de 6 månader 2008 som jag medicinerade med den här blodförtunnande medicinen, men efter det blev det sämre igen och förra sommaren hade jag lunginflammation, nu vet jag också att om man som jag har ett förhöjt blodtryck i lungartärerna så har man större risk för att drabbas av t.ex lunginflammation. Nu verkar det ju i alla fall hända något så att det blir ytterligare utredningar, till skillnad från när jag var inlagd ett par dagar innan jul, läkaren som jag hade vid det tillfället undrade ju om jag inte tänkte för mycket på det här med andningen, och det tolkade jag ju som att han tyckte att det var inbillning från min sida, men proverna på bl.a min syresättning visade väldigt dåliga resultat, och det vill jag inte kalla inbillning, sen kan jag ju tillägga att jag inte är någon grubblande person som sitter och inbillar mig saker och ting. Jag försöker verkligen tänka positivt, jag har alltid varit den som försöker tänka så positivt som möjligt, och detta som händer nu med min sjukdom skall inte få ändra på detta, det här skall säkert också gå bra, huvudsaken att man får träffa rätt läkare och få den rätta vården.
Mitt namn är Gunilla men jag brukar också kallas för Nilla. Jag och min man bor i Ebbalycke som ligger utanför Sölvesborg. Vi har 2 barn, en dotter född 1982 och en son född 1986. Jag har 3 barnbarn: jag är mormor till Alva och farmor till Calle och Lotta. Jag är född med en sällsynt sjukdom som heter Klippel Trenaunay syndrom (Klippel-Trenaunay-Syndrome). Denna sjukdom har varit orsak till att jag fått ytterligare 2 sällsynta sjukdomar, CTEPH (kronisk lungemboli) samt May Thurner syndrome.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller tummarna för dig att du verkligen träffar rätt läkare! Det kan göra så stor skillnad!
SvaraRaderaHa en fin kväll.
Kram