En liten redogörelse för mina dagar fr.o.m i lördags.
I lördags var dottern och svärsonen här på middag, gubben och jag bjöd på Porterstek, efter det tittade vi på Dansbandskampen, allihop tyckte vi om det nya bandet “Zekez” och jag tror att dom kan gå långt i den här tävlingen. I söndags den 1 november firade dottern och svärsonen att dom har varit ett par i 5 år, vi åt middag här tillsammans och efter det spelade vi ett jätteroligt spel om svensk pop och rock.
Den här veckan har inte hänt så mycket frånsett att jag varit i Asarum varje dag på “manuellt lymfdränage”. Det här behandlingen får jag eftersom jag har lymfödem på grund av en medfödd åkomma, som tyvärr bara blivit värre ju äldre jag blivit, men va´då, man kan inte sitta och deppa för det, jag tycker att jag har det bra ändå. Värken har jag kvar ändå, men med manuellt lymfdränage så känns benet och foten mjukare, och den s.k “tyngdkänslan avtar. Sen gör den här behandlingen/massagen att jag blir mer avslappnad också, jag har till och med sovit bättre nu de senaste nätterna, så visst är det bra
Det blir behandling även idag och imorgon, och på måndag bär det av till Karlskrona för att prova ut en ny stödstrumpa. Eftersom jag har det här lymfödemet så skall jag använda stödstrumpa varje dag för att ha kompression hela tiden, men det har varit svårt att få en strumpa som fungerar för mig eftersom benet är väldigt ömt på grund av kärlförändringarna, så vi får väl se om dom lyckas prova ut en fungerande den här gången.
Nu skall jag försöka få i mig nåt att äta innan jag skall bege mig iväg, inget kul alls att ge sig ut idag, lite snö har det kommit och det gillar jag inte.
Hej Gunilla
SvaraRaderaTack för din vänliga kommentar i min blogg. Som du ser i min blogg är jag inte särskilt gammal i det gemet, men tycker det är kul att syssla lite med datorn.
Visst tycker jag att vi ska hålla kontakten och jag skulle hemskt gärna vilja träffa dig, Britt-Marie och Inga-Christin.
Men det där med facebook har jag inte lyckats greppa än. Jag har varit inne där, men vet inge hur jag skall hitta dig där.
Tråkigt att höra om ditt ben, som jag vet du haft sedan födseln. Jag minns så väl när det uppdagades, men var för ung att förstå det hela. Skönt att höra att du ändå håller modet uppe och gläds av var dag.
Jag läser din blogg med glädje och lovar på något sätt att vi skall sammanstråla framöver. Vi har mycket att minnas och berätta för varandra.
Många varma kramar
Sten-Evert
Sten