Råd av min kurator!

Min kurator sa att det kan vara bra att skriva av sig och då blev jag nog ännu mer "peppad" att fortsätta blogga. Det blir ju tyvärr mycket sjukdom och elände som jag skriver om, men det är ju det som beskriver min vardag. Som tur är så är jag ändå en "ganska" positiv person och det hjälper mig nog att klara av alla motgångar som jag har och har haft.

När vi längtar efter ett liv utan svårigheter, påminn oss då om att ekar växer sig starka i motvind och att diamanter framställs under tryck
- PETER MARSHAL -

 

 

     

Kram

Nilla

Det är tur att det finns morfin!

Idag ringde Tony till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att kolla om remissen kommit fram och det var som jag trodde, nån remiss hade inte kommit dit. Vi har försökt få tag i läkaren i Karlshamn som skulle skriva remissen, men utan resultat. På måndag blir det till att försöka ringa igen så att dom kan "faxa" remissen till Uppsala. Mina svullnader och smärtor blir värre för var dag som går.

Just nu är det en himla tur att jag har morfintabletter som kan döva smärtorna, men det känns väldigt skrämmande när svullnaderna ökar hela tiden.

Jag har en känsla av att det kommer att gå snabbt med en kallelse och behandling i Uppsala när väl remissen kommit fram. Enligt läkaren där är det viktigt att sånt här åtgärdas i ett tidigt stadium och det har nu gått 2 år sedan jag sökte för mina besvär och det är ingen läkare som har "brytt sig" utan bara rekommenderat mig att använda stödstrumpa och att jag skall motionera. För det första så har jag provat med stödstrumpa, men då trycks bara svullnaderna upp i underlivet samt
att  svullnaderna uppe vid midjan och bak i höften/ryggen ökar, för det andra så är det inte så lätt att motionera med dessa djävulska smärtor. Jag försöker hålla igång så mycket som jag orkar med smärtor och min dåliga andning. Det känns som att tidigare läkare tror att jag är lat och bara "ligger på soffan och äter praliner"

Nilla

Storhandlat & hämtat medicin för 85 166 kronor!

Ja, igår blev det som planerat storhandling på kvällen. När jag vaknade på morgonen så trodde jag inte att det skulle vara möjligt för mig att åka och handla med de smärtor som jag hade då, men med medicinering av morfin m.m så kunde jag och Tony åka iväg. Det blev en tur till Kristianstad där vi började med att besöka Röda Korsets Second Hand "Kupan". Jag hittade en fin "tovad" väska som jag köpte. Utöver detta så köpte jag en kruka från IKEA, boken: Astrid Lindgren – En levnadsteckning av Margaretha Strömstedt, 
några CD-skivor samt en DVD-film till Alva. När vi sedan hade betalat och var på väg ut från butiken så såg jag ett par jättefina ljusstakar i glas som jag inte kunde motstå. Jag tror att dom är ganska gamla, men vet inte var dom är tillverkade. Det hade varit kul att ta reda på om det var nåt fynd.

Det blev också en tur till ÖB för en hel del inköp där  

På hemvägen stannade vi sedan i Bromölla för att handla lite på Maxi och hämta mina beställda mediciner på Apoteket som finns där. Jag hämtade ut en hel del mediciner förra veckan, men dessa som jag hämtade igår måste beställas i förväg. De här medicinerna är de dyraste av alla mediciner som jag har.
3 askar Tracleer kostar 77 541 000 kronor och
25 askar Sildenafil kostar 7 625 kronor.
Tracleer ingår i högkostnadsskyddet medan kostnaden för Sildenafil bekostas av Landstinget.
Det är ju i alla fall tur att jag slipper "punga ut" 
med alla dessa pengar själv.

Innan vi körde hemåt så blev det middag för oss på Royal Thai i Bromölla

     

Äta för att leva eller leva för att äta…

Hejsan vänner!

Här sitter jag nu och har ätit min frukost, tittar just nu på Malou efter tio som denna veckan har detta tema: Leva för att äta eller äta för att leva?

               

Spännande tema enligt mig. Jag hade ju själv lite typ av "ätstörning" när jag var ung och det sitter nog fortfarande i lite grann. Jag vet också hur det är att inte ha nån matlust alls. När jag opererades 2011 och låg på sjukhus i 4 månader råkade jag ut för det att "inte kunna äta". Jag hade ju 
sondmatning under ganska lång tid och efter det så var det inte lätt att börja äta vanlig mat igen. Jag opererades i november 2011, det dröjde sen fram till januari-februari 2012 innan jag började tycka att det var gott med mat igen och då var det väldigt små portioner mat som jag kunde äta.

Besök hos Tandhygienisten igen!

Här skiner solen idag och temperaturen är
uppe på 6 grader just nu. Det verkar alltså bli en fin vårdag. Jag har ätit min frukost och skall koppla av en stund. I eftermiddag skall jag in till  Folktandvården och "min" Tandhygienist igen för att ta bort tandsten.

          

Jag var där för ett tag sedan och skulle gjort detta, men jag hade då glömt att ta min antibiotika som jag skall ta före varje behandling, så då blev det ingen borttagning av tandsten utan hon putsade bara tänderna. Igår kväll satte jag fram burken med antibiotikan för att komma ihåg att ta tabletterna idag. När jag är klar hos tandhygienisten så har jag lite andra ärende att uträtta och ikväll skall Alva vara här när hennes föräldrar skall ut och roa sig.

Igår var jag på Blekingesjukhuset och träffade kuratorn på Medicinkliniken, det känns jätteskönt att ha fått en kurator som jag kan träffa och samtala med.

Nu skall jag fixa mig lite

Önskar alla läsare en
jättefin dag   

Kram

Nilla

Vård på Akademiska sjukhuset i Uppsala!

 

Hejsan vänner!

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Kollade bloggen idag och mitt senaste blogginlägg var från den 8 februari.

Jag tänker inte skriva om allt som hänt sedan dess. De som har mig som vän på Facebook har kunnat följa det mesta där. Just nu går jag i alla fall och väntar på att få komma till Akademiska sjukhuset i Uppsala för behandlingar av mina kärlmissbildningar. I början av mars så var jag på ett återbesök vid Kärlkliniken på Universitetssjukhuset i Malmö och fick beskedet att det inte fanns nåt att göra åt mina besvär. Enligt läkaren där så fanns det varken någon kirurgisk behandling eller nån annan behandling. Jag frågade läkaren om det fanns någon behandling nån annanstans här i landet eller i utlandet men fick svaret att det inte fanns någonstans. Fick också reda på att dom inte skulle kalla mig nåt mer till Malmö. Det kändes verkligen hemskt att jag skulle fortsätta att ha dessa besvär och inte ha nån läkare att vända mig till. När det hade gått ca 1 vecka så skrev jag i ett nätverk (en sida på Facebook) om min  situation och fick då reda på att det var en läkare i Uppsala som eventuellt kunde hjälpa mig. Min man mailade honom och han svarade direkt att han kunde titta på min "röntgenbilder" från Malmö och Lund. När läkaren kollat "bilderna" så fick vi mail från honom där han skrev om de behandlingar som skall kunna hjälpa mig. Nu är en remiss skickad till Uppsala och jag väntar alltså på att få komma dit.

Kram