Sitter här och lyssnar på Karlavagnen, men nu är det snart läggdags för mig, imorgon skall jag infinna mig på Blekingesjukhuset i Karlshamn, det blir en undersökning med arbets-EKG, ultraljud av hjärtat och spirometri.
Mitt namn är Gunilla men jag brukar också kallas för Nilla. Jag och min man bor i Ebbalycke som ligger utanför Sölvesborg. Vi har 2 barn, en dotter född 1982 och en son född 1986. Jag har 3 barnbarn: jag är mormor till Alva och farmor till Calle och Lotta. Jag är född med en sällsynt sjukdom som heter Klippel Trenaunay syndrom (Klippel-Trenaunay-Syndrome). Denna sjukdom har varit orsak till att jag fått ytterligare 2 sällsynta sjukdomar, CTEPH (kronisk lungemboli) samt May Thurner syndrome.
Jag fick en award av min bloggvän Hjördis. Tack så mycket!
När man får den så ska man skriva sju saker om sig själv samt ge den vidare till sju andra och länka till dem. Man ska också lämna ett meddelande till dessa sju och tala om att de fått awarden, sen skall man länka till den man fått den av, och det har jag redan gjort.
Här kommer då sju saker om mig själv!
Jag bor i Ebbalycke, ca 1 mil utanför Sölvesborg.
Jag är född och uppväxt på Blankatorpet, vid sjön Raslången, som ligger i skogsbygden utanför Olofström.
Jag är sjukpensionär, men jobbade tidigare som personal- och löneassistent på Blekingesjukhuset i Karlshamn, under tiden 1978-1996.
Jag gillar att gå och shoppa på Loppis och i Second-Handbutiker.
Jag är född med en ovanlig sjukdom som heter Klippel-Trenaunay-Weber syndrome.
Jag älskar musik och har jättemånga skivor, imorgon blir det inköp av en ny skiva, då släpper nämligen The Playtones sitt album.
Sist men inte minst, så älskar jag min familj, min man Tony kommer från Danmark och vi har 2 barn, en dotter på 28 år och en son på 24 år, min dotter har en underbar sambo och min son har en trevlig och söt flickvän som bor i Umeå.
Jag skickar priset vidare till:
Anette
Min gulliga dotter, som just nu läser till undersköterska på Valjevikens Folkhögskola.
Christer
Min underbara svärson, som jobbar på Sweden Rock Shop i Norje utanför Sölvesborg.
Carina
Min svärsons trevliga mamma som bor i en liten ort utanför Örebro.
Justine
En nyfunnen vän på Facebook, har en mycket fin blogg och är en trevlig bekantskap.
Livsnjutare
En trevlig och omtänksam bloggvän som bor i det vackra Skåne.
Carina
En fin och trevlig bloggvän som älskar katter och som bor i Kristianstad.
Anki
Även hon en trevlig bloggvän, en tjusig kvinna som bor i det vackra Varberg.
Lev, njut och ta vara på tiden och livet. Vi lever här och nu!
Kramar till Er alla!
Så blev det då helg igen, idag har gubben och jag varit en runda till Kristianstad, vi var bl.a in på Kupan, det fanns inte mycket av intresse där idag, men några smågrejer köpte jag.
På hemvägen stannade vi i Bromölla för att titta in i ett par Second-Hand-butiker, men det fanns inte mycket där heller som föll oss i smaken, några böcker köpte jag i alla fall. Efter det blev det så färd tillbaka till Sölvesborg för att handla lite på Bolaget och ICA. Väl hemma blev det en dusch för mig och det kändes helt underbart, jag har även kört en maskin tvätt och nu är maten på gång,
eventuellt så skall jag lägga ut lite auktioner på Tradera lite senare.
Jag längtar efter våren och sommaren, och vem gör inte det, men jag längtar också till Sweden Rock Festival som går av stapeln i Norje, här utanför Sölvesborg. Ett av mina favoritband från 70-talet kommer att finnas på plats, nämligen: Nazareth, fantastiskt bra tycker jag.
Visst är det bra, lyssna och njut, mina vänner!
Nu vill jag önska alla
mina vänner en härlig
fredagskväll och en
fin helg framöver.
Ja, så här får jag summera dagarna från i lördags till idag.
I lördags körde Tony, Anette och Christer till Anders Garage för att försöka laga vår bil som har varit ett stort problem sedan långt innan jul. Gubben hade tidigare bytt den “vanliga” bensinpumpen, bensinpumpen i tanken, bensinslangar, bytt till en annan styrbox, bytt flera relä, men ändå ville inte bilen gå ordentligt och ibland inte ens starta. När dom nästan var på väg att ge upp så tyckte Christer och Anette att dom kunde byta ett relä som det egentligen inte borde vara fel på, när dom bytte till detta nya relä, så startade bilen, när dom bytte tillbaka till det gamla reläet´ så startade inte bilen, alltså va kul, en bil som startar igen, och faktiskt nu har den startat varje dag och den går bra igen!
I måndags var Tony på Arbetsförmedlingen för ett uppföljningssamtal, vi får hoppas att detta ger något nu, han vill ju slutföra sin utbildning till elektriker, och det är det som gäller nu, efter besöket på AF så körde han till Gillesnäs för att hjälpa Sven, som skulle lämna en bagge till slakt, så det blev en runda till slakteriet och när han kom hem så blev det en sen frukost för oss båda.
Igår fick jag en fotvårdsbehandling på Lasarettet i Karlshamn, det verkar inte som det blir fler behandlingar. Jag har remiss från läkare på Medicinkliniken på lasarettet, men fortfarande säger alla inom vården, att jag inte tillhör de grupper som har rätt till behandling, då bedömer dom alltså utifrån detta, och inte utifrån mina risker som är lika med de grupper som enligt dom har rätt till denna vård.
Detta anser jag vara ett stort fel, av både vårdpersonal, verksamhetschefer, läkare m.fl. inom vården som inte har kännedom om min grundsjukdom. Nu nöjer jag mig inte med detta svar utan kommer att gå vidare inom den s.k. hierakin inom Landstinget, som inte sätter sig in i den svåra problematik som gäller när man har en ovanlig diagnos. Min diagnos finns på Socialstyrelsens lista över sällsynta/ovanliga diagnoser, det finns nu även en sida på Facebook som gäller dessa ovanliga diagnoser. Karlavagnen hade förra torsdagen ett program som gällde ovanliga diagnoser, tyvärr tycker jag att programmet, ägnades åt för långa samtal om vad personernas diagnos innebar medicinskt,
enligt mig borde problemet med att få rätt vård belysts mer, men det är min åsikt det, man är ju sig själv närmast. Det är i all fall jättebra att de personerna med ovanliga diagnoser börjar tas mer på allvar, och detta var ju ett steg på vägen!
Jag vill egentligen inte gnälla, på den j**la värken som har varje dag, men jag vill att sjukvårdspersonalen tar mina problem på allvar.
Skall man behöva överdriva för att få den vård man är berättigad till? Ibland känns det som att dom som hörs, och pratar mest, får den vård som dom efterfrågar.
Idag har det varit en omtumlande dag här, imorse lade oljebrännaren till vår panna av, och det är ju inte så j'**la roligt när det är kallt. Tony har aldrig renoverat några oljebrännare, men han är ju inte rädd för att ge sig på något, han tänkte att det får väl bära eller brista, så han plockade ner den här brännaren i smådelar, och se!, där var ett filter som var igensatt, så det blev till att rengöra filtret, sätta ihop alla delar igen, och nu går oljebrännaren igen! Jättegött, för en ny brännare, hade vi liksom inte råd att köpa och jag var inne på “Blocket” för att kolla om det fanns några billiga begagnade där, men dom var alldeles för dyra, jag vet ju att man kan hitta såna här ganska billigt emellanåt. Men det är skönt att man har en gubbe som kan fixa det mesta, det är väl inte för inte att han har jobbat som hantverkare.
I eftermiddags körde Tony till stan för att handla lite, innan vägarna skulle bli ännu värre på grund av snöovädret, när han precis kommit innanför dörren, så ringer Anette, då har hon kört av vägen, som väl var inte skadat sig, men hon var ju lite chockad. Tony fick köra iväg igen, för att hämta henne och Christer, dom fick sedan hjälp av en närboende att dra upp bilen.
Just nu är det lugnt här i stugan, gubben sitter med en öl och jag med ett glas vin för att koppla av.
Önskar alla vänner där ute i Januarikvällen en fin kväll, och om ni inte behöver ge er ut på vägarna, så stanna hemma, det snöar just nu över hela Sveriges avlånga land.
Kramar från Nilla!
Jag vet att hata eller hatar är ett starkt ord, men just nu hatar jag vår bil, vår Volvo 740 89-års modell. Gubben får ingen ordning på bilen, den vill inte starta, ja visserligen startar den om man drar igång den, men sen går den inte bra ändå, man kan liksom inte släppa gaspedalen för då stannar den, och så får man dra igång den igen. Troligtvis är det något som gör att den inte får rätt tryck på bensinen. Gubben har bytt bensinpump och bytt alla bensinslangar, han har även bytt en massa andra delar, men det vill sig inte ändå.
Igår ringde han till någon som har jobbat på Volvo, men han säger att det går nog inte att lösa utan att lämna in den på verkstad, men vem har råd till det, i alla fall inte vi, och jag skulle tro att reparationen skulle bli lika dyr som att köpa en annan bil, det finns liksom inte i vår värld att lämna en bil på verkstad, så nu till min efterlysning!
Jag söker via bloggen någon som kan gamla bilar, helst skall ju personen vara specialist på Volvo, gärna på 740:n, jag vet ju att det finns många både äldre och yngre personer som inte vill ha något annat än en gammal Volvo och som lägger ner mycket tid på sina gamla bilar. Om det nu finns någon som anser sig vara experten som jag söker, så kontakta mig, lämna gärna en kommentar så att jag eller gubben kan kontakta Dig, om du lämnar telefonnummer eller mailadress i kommentaren, men ej vill ha kommentaren publicerad så gör jag naturligtvis inte det.
Nu är goda råd dyra, vi vill ha kontakt med någon som kan den här bilmodellen!
Nu väntar vi med spänning!