Nu är det kallt och vinter, vi hade ca 10 grader minus i morse.
I eftermiddags pratade jag med dottern på telefon, hon och svärsonen är på besök uppe hos svärsonens familj i Bergslagen och i morse hade dom haft 21 grader, men nu ikväll läste jag en trevlig blogg som min blogg-vän Hjördis har, hon bor uppe i Lillhärdal och där hade det varit 36,5 i morse, så jag skall ju inte klaga på att det är kallt här inte.
Jag mår tyvärr inte så bra av det här vädret och i fredags började jag få extra ont, så jag sa till gubben, “undrar om det skall bli snö?”, och det blev det ju, det snöade här i går. Jag får trösta mig med att efter vinter kommer vår. På tal om detta så hittade jag en fin dikt på nätet som får beskriva mitt hopp och min längtan efter vår.
Efter vinter följer vår.
Kanske vägen är knagglig, stenig och svår
vandra fram utan fruktan, en gång blir det vår.
Då spirar bland tuvor och stenar opp´
små ängsblommor skira - de båda nytt hopp.
- Linnea Norold -
Efter den här fina dikten måste jag bara få med den här också:
"Vi blir djuriska när vi
blir äldre. Vi får hamster-
kinder, pelikanhaka,
kalkonhals, gäddhäng
och midja som en säl".
(Gunilla Dahlgren, Lilla frumtimret & Amor)
Jag hoppas Ni får en fortsatt skön söndagskväll och en god natts sömn mina vänner.
KramNilla